Platsen först och manuset sedan:
Ett sätt att få högt produktionsvärde med låg budget

P. D. James höll i 1997 en föreläsning på Stockholms universitet kallad ´Murder and Mystery: the Craft of the Detective Storyª. James har skrivit böckerna om mordutredaren Adam Dagliesh. Hon sa något som verkligen slog mig som giltigt, både när det gäller litteratur och film: “The question I am most often asked is, from where do you get your ideas? Is it from real-life crime, a newspaper report, an original method of death, from character or from incident? For me it is nearly always the setting which sparks off my creative imagination and sets in motion the complicated process which results in a novel.ª” (P. D. James) Jag anser att citatet utgör en nyckel till en metod för filmskapande. ´“The settingª”: P. D. James vandrar i det vackra Cambridge och tänker ut brott som kan stå i kontrast till de idylliska omgivningarna. ´“Normality contrasted with the horror of the deed.ª” Det jag kommer att föreslå, och visa en rad exempel på, är ‘settings’ som inte är idylliska. Det jag letat upp genom åren har oftast varit effektivt tack vare sin smutsighet, sin originalitet och (inte minst) sin billighet. Platsen, miljön… detta måste komma först. Sedan kan manuskriptet skrivas. Efter det att det också har konstaterats att platsen kan hyras, lånas eller användas i hemlighet. I mer än 20 år hade jag ett litet filmbolag i kompanjonskap med min gamla klasskamrat från Konstfackskolan i Stockholm, Håkan Alexandersson. Vi använde en metod som vi kallade ´den bakvända dramaturginª. Vi letade, och letade, och letade… och så, efter flera månader, hittade vi något. Det kunde vara ett övergivet hus. Kanske en ren ruin. Detta hus, eller denna ruin, kunde vara förbjudet område. Igenspikat, avstängt. Då kom nästa fas i arbetet: att med list, taktik, mutor och halvlögner skaffa tillstånd, nycklar, bräckjärn, hammare och spik… vad som nu behövdes för att kunna utnyttja det vi hittat. Under årens lopp blev vi experter på denna taktik. På 1980-talet lyckades vi under sju år disponera ett gammalt gjuteri i Stockholms centrum, till nästan ingen kostnad. Vi filmade i en alltmer uppdriven takt, med eller utan finansiering, och gjorde fyra långfilmer, två TV-serier och åtskilliga kortfilmer i det där huset. Vi filmade överallt i huset, från källaren till taket. När husets användbarhet blev uppenbar för ägarna tusendubblades hyran och vi fick lämna denna ´settingª, som gett upphov till så många idéer. Med små och billiga men konstnärligt genomtänkta ändringar av rummen hade vi gjort fängelse, egyptologiskt museum, tvätteri, boxningsklubb, restauranger och barer, framtiden, det förflutna, tortyrkammare, basarer, kontor, förfallna hem, Freuds mottagning, laboratorier, slumhotell, läkarmottagningar, skottstrider, explosioner, eldsvådor… you name it, alla våra filmscener från den tiden hade sitt upphov i själva beskaffenheten hos dessa lokaler. Att det sedan visade sig att jordgolvet på nedre botten innehöll många ton bly, uran och cyanid… det var bara en bekräftelse på att vi hade valt rätt plats. Ja, genom att låta platsen inspirera innehållet kan fina visuella resultat uppnås med mycket låg budget. Men det finns förstås mer konventionella metoder. Med normal budget. Jag ska också visa exempel på scenografiarbete där jag samarbetat med regissörerna Troell, Ekman och Moodysson.

Carl Johan De Geer


First the setting and then the script:
How to achieve high production value on a low budget

P. D. James did a lecture at the university in Stockholm in 1997 called ´“Murder and Mystery: the Craft of the Detective Storyª”. James has written the novels about the police detective Adam Dalgliesh. She said something that really struck me as valid, for literature as well as film: “The question I am most often asked is, from where do you get your ideas? Is it from real-life crime, a newspaper report, an original method of death, from characters or from incident? For me it is nearly always the setting which sparks off my creative imagination and sets in motion the complicated process which results in a novel.” (P. D. James) I regard that quote as a key to a method of filmmaking. “The setting”. P. D. James wanders around beautiful Cambridge, concocting crimes that will be a contrast to the idyllic surroundings. ´Normality contrasted with the horror of the deed.ª What I am going to suggest, and show numerous examples of, are non-idyllic ‘settings’. Over the years, what I have searched out has most often been effective due to its filthiness, originality and (not least) cheapness. The setting, the environment... this must come first. Then the script can be written. After it has been established that the setting can be hired, loaned or used in secret. For more than twenty years I ran a small film company with my old classmate from art school in Stockholm, Håkan Alexandersson. We used a method we called ´the reversed dramaturgyª. We searched, and searched, and searched ... and then, after several months, we found something. It could be an abandoned house. Maybe an outright ruin. This house, or this ruin, may have been a forbidden area. Boarded up and closed. Then came the next stage in our work: with cunning, trickery, bribes and half-lies get permission, keys, crowbars, hammers and nails ... whatever was needed to make use of what we had found. Over the years we became experts on this method. During seven years in the eighties we had to our disposal an old foundry in central Stockholm, almost without cost. We filmed in an ever-increasing tempo, with or without financing, and made four feature films, two TV series and numerous short films in that house. We filmed everywhere in the place, from the basement to the roof. When the usefulness of the house became obvious to the owners, the rent was raised ten thousand-fold and we were forced to leave this ´settingª, which generated so many ideas. With small and cheap, but artistically well-founded changes of the rooms we had made a prison, egyptological museum, laundry, boxing club, restaurants and bars, the future, the past, torture chambers, bazaars, offices, dilapidated homes, Freud’s office, laboratories, hotels in the slum, doctor’s offices, shoot-outs, explosions, fires ... you name it, all our film scenes from that time originated from the very conditions of those premises. That it later turned out that the earthen floor of the basement contained several tons of lead, uranium and cyanide ... that only confirmed that we had chosen the right place. Yes, by letting the location be the inspiration of the content fine visual results can be achieved on a very low budget. But of course there are more conventional methods. With a normal budget. I will also show examples of scenography from my work with the directors Troell, Ekman and Moodysson.

Carl Johan De Geer